torsdag 15 september 2016

Fördel kvinnor: politik och klimakterie

I den amerikanska valkampanjen diskuteras för närvarande lämplighet för ämbetet i relation till ålder och kön. Det är ingen särskilt vänlig eller konstruktiv bild som framträder av kandidaterna. Svensk media tycks enig om att mediediskussionen ofta är rejält osaklig i relation till vad kandidaterna faktiskt skulle kan bidra med som presidenter. Samtidigt erbjuds få alternativa diskussioner.

Här är en:

Ett kännetecken för en bra politiker är rimligtvis att hon eller han kan fatta beslut för det allmännas bästa på relevanta grunder, vilket innebär att man bör klara av att bortse från ovidkommande faktorer. En god förmåga hos en politiker bör då vara en som kan vara så neutral som möjligt i relation till andra möjliga drivkrafter och konkurrerande mål som en politiker kan ställas inför.

Vad kan vara ovidkommande faktorer?

Idag anses biologiska förklaringsfaktorer till mänskliga beteende vara intressanta inom många olika områden. Boken ”den själviska genen” som kom på 1990-talet utgjorde på många sätt ett startskott för den offentliga debatten om detta. Tesen om den själviska genen hävdar att i princip allt mänskligt beteende går ut på att föra de egna generna vidare.

Men inte politikernas beteende väl?

Det är inte orimligt att tänka sig att även politikerna är påverkade av dessa processer. ”Den själviska genen” skulle kunna ses som orsaken till olika former av maktfullkomlighet, där aktörer agerar strategiskt för att föra fram sina egna positioner utan rimlig hänsyn. Man kan också tänka sig att sådana bevekelsegrunder ligger bakom olika former av aggressivt politiskt beteende, inte bara aggressiv kampanjföring utan också mer substantiella aggressioner som exempelvis krigsföring. Den själviska genen är också troligtvis inblandad när politiker ägnar sig åt kärlekshistorier vid sidan om äktenskapet, som exempelvis Bill Clinton gjorde.

Om vi alltså finner det troligt att biologiska drivkrafter är en viktig faktor även bakom politikers handlande borde de ses som betydelsefulla för i hur stor utsträckning politiker är kapabla att bortse från denna typ av ovidkommande faktorer. När denna kraft är stark borde vi vara mer olämpliga som politiker, än när den är svagare.

Det finns bara en grupp som står helt fria från den biologiska drivkraften att vilja föra fram sina egna gener. Som bekant är män fruktsamma under hela livet när de väl passerat puberteten. Denna förmåga är avundsvärd i många avseenden, men i politiken är det enligt detta resonemang en svår lapsus. Manliga politiker kan aldrig bli helt fria från den här drivkraften.

Den enda grupp som faktiskt står fria från den typen av ovidkommande inflytande är kvinnor som passerat klimakteriet. På basis av diskussionen om biologins betydelse för mänskligt agerande, kan vi revidera äldre idéer om hur ett ”de vises råd”, en grupp personer som har förmåga och erfarenhet att se till de allmännas bästa och inte förfalla åt egennyttiga hänsyn och beteende, bör sättas samman. Vi förstår nu att denna grupp rimligtvis bara består av kvinnor, eftersom kvinnor är de enda som biologiskt sett kommer över fasen där de egna generna pockar på plats och utrymme.


Så därför: Angela Merkel keep going! och Hilary Clinton – stay strong!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar