söndag 8 november 2015

Kön, brottsstatistik och ett fredligare samhälle


Nivåer på jämställdhet presenteras ofta som skillnader mellan kvinnor och män. När skillnaderna minskar anses det vara ett tecken på ökad jämställdhet. I många fall är detta ett bra perspektiv, som exempelvis när det löneskillnader då ett minskat gap mellan kvinnor och män tydligt innebär ökad jämställdhet.

Men i andra fall ger frågan om skillnader bara en del av svaret på vad som egentligen händer. När det gäller minskade skillnader i politiska attityder exempelvis är det viktigt att undersöka förändringar mellan könen som skillnad, men utan att också studera den substantiella riktningen på förändringen, förstår vi inte vad som händer. Är det kvinnor som har börjat tycka mer som män, eller är det män som har börjat tycka mer som kvinnor?

Trafiksäkerhetsverket har länge lyft fram kvinnors beteende som norm när det gäller trafiksäkerhet. Som del i arbetet med jämställdhetsintegrering, som i förvaltningen bland annat innebär att man könsuppdelar statistiken som ett verktyg för att få djupare kunskap om förvaltningens agerande, har man räknat fram hur många färre dödade och skadade vi får i trafiken om män tar efter kvinnors sätt att köra bil. Man diskuterar alltså inte bara skillnader mellan könen, utan också åt vilken riktning minskade skillnader pekar och sätter den riktningen i relation till verksamhetens mål.

I en färsk rapport av Felipe Estrada, Olof Bäckman och Anders Nilsson undersöks utvecklingen inom kriminalitet i Sverige. Det har sagts att skillnaden mellan könen minskar, men åt vilket håll går utvecklingen substantiellt? Blir kvinnor mer kriminella, eller blir män fredligare? Rapporten visar tydligt att utvecklingen faktiskt följer ett mönster där minskade skillnader mellan kvinnor och män har sin bakgrund i att män tar efter kvinnors lägre kriminalitet. Sett över en längre tidsperiod, från mitten av 1800-talet har mäns vålds- och stöldbrott minskat kraftigt.

Det här är en glädjande utveckling! Det är viktigt att jämställdhet – och feminism - inte bara diskuteras som en fråga om minskade skillnader mellan kvinnor och män, utan också som en fråga om grundläggande värden. Länge har den diskussionen lamslagits av en rädsla att återuppliva det som brukar kallas essentialistiska värden, dvs. värden som anses vara förknippade med kvinnor (ja det talas mer sällan om män på detta sätt) per se. Men många av dessa värden, som exempelvis att vara omhändertagande, kan diskuteras som mänskliga värden – även det manliga livet är beroende av att ge och få omvårdnad. Resultatet av Estrada m fl undersökning kan läsas som att vi kommit en bit närmare ett sådant mål för båda könen.