I
den amerikanska valkampanjen diskuteras för närvarande lämplighet för ämbetet i
relation till ålder och kön. Det är ingen särskilt vänlig eller konstruktiv
bild som framträder av kandidaterna. Svensk media tycks enig om att mediediskussionen
ofta är rejält osaklig i relation till vad kandidaterna faktiskt skulle kan
bidra med som presidenter. Samtidigt erbjuds få alternativa diskussioner.
Här
är en:
Ett
kännetecken för en bra politiker är rimligtvis att hon eller han kan fatta
beslut för det allmännas bästa på relevanta grunder, vilket innebär att man bör
klara av att bortse från ovidkommande faktorer. En god förmåga hos en politiker
bör då vara en som kan vara så neutral som möjligt i relation till andra
möjliga drivkrafter och konkurrerande mål som en politiker kan ställas inför.
Vad
kan vara ovidkommande faktorer?
Idag
anses biologiska förklaringsfaktorer till mänskliga beteende vara intressanta
inom många olika områden. Boken ”den själviska genen” som kom på 1990-talet utgjorde
på många sätt ett startskott för den offentliga debatten om detta. Tesen om den
själviska genen hävdar att i princip allt mänskligt beteende går ut på att föra
de egna generna vidare.
Men
inte politikernas beteende väl?
Det
är inte orimligt att tänka sig att även politikerna är påverkade av dessa processer.
”Den själviska genen” skulle kunna ses som orsaken till olika former av
maktfullkomlighet, där aktörer agerar strategiskt för att föra fram sina egna
positioner utan rimlig hänsyn. Man kan också tänka sig att sådana
bevekelsegrunder ligger bakom olika former av aggressivt politiskt beteende,
inte bara aggressiv kampanjföring utan också mer substantiella aggressioner som
exempelvis krigsföring. Den själviska genen är också troligtvis inblandad när
politiker ägnar sig åt kärlekshistorier vid sidan om äktenskapet, som
exempelvis Bill Clinton gjorde.
Om
vi alltså finner det troligt att biologiska drivkrafter är en viktig faktor även
bakom politikers handlande borde de ses som betydelsefulla för i hur stor
utsträckning politiker är kapabla att bortse från denna typ av ovidkommande
faktorer. När denna kraft är stark borde vi vara mer olämpliga som politiker,
än när den är svagare.
Det
finns bara en grupp som står helt fria från den biologiska drivkraften att
vilja föra fram sina egna gener. Som bekant är män fruktsamma under hela livet
när de väl passerat puberteten. Denna förmåga är avundsvärd i många avseenden,
men i politiken är det enligt detta resonemang en svår lapsus. Manliga
politiker kan aldrig bli helt fria från den här drivkraften.
Den
enda grupp som faktiskt står fria från den typen av ovidkommande inflytande är
kvinnor som passerat klimakteriet. På basis av diskussionen om biologins
betydelse för mänskligt agerande, kan vi revidera äldre idéer om hur ett ”de
vises råd”, en grupp personer som har förmåga och erfarenhet att se till de
allmännas bästa och inte förfalla åt egennyttiga hänsyn och beteende, bör
sättas samman. Vi förstår nu att denna grupp rimligtvis bara består av kvinnor,
eftersom kvinnor är de enda som biologiskt sett kommer över fasen där de egna
generna pockar på plats och utrymme.
Så
därför: Angela Merkel keep going! och Hilary Clinton – stay strong!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar